Att dejta som autist

Nu ska jag säga som det är; nämligen att folk är hycklare. De flesta säger att de inte bryr sig om folk som är annorlunda så länge de är högfungerande (har stoooora problem med termen högfungerande och hur funkofobisk den är) men nästa stund blir man blockad bara för man har en diagnos, även fast vi pratat entusiastiskt innan det kom till kännedom.

Hur kan en diagnos göra någon till någon ej värdig av en relation. Jag tycker detta är jättesvårt, för jag vill ju inte tränga mig på. Jag accepterar ju ett nej liksom. Men trött blir man på att bli dumpad om och om igen innan de ens lärt känna vem jag är, utanför min diagnos.

Hur kan man tro alla är likadana bara för de delar diagnos? Hur kan man säga "jag vill inte ha någon med problem i mitt liv"? För din information har vi alla problem, så då kan du ju inte vilja ha någon i ditt liv? Hur kan du bara anta att jag har problem för jag är autistisk? Jag kanske funkar annorlunda, men måste det vara ett problem?

Jag blir bara så trött på mänskligheten. Jag hör inte hemma här.

Jag är i en fas där jag faktiskt längtar efter att rota mig och skaffa en familj. Jag vill ha en långvarig relation. Jag längtar ibland efter barn (ej biologiska, men jag vill gärna bli familjehemsförälder eller adoptera eller både ock). Jag vill ha ett familjeliv. Jag får ibland cravings efter det.

Det innebär inte att jag inte respekterar att någon inte vill dejta mig, de har all rätt att välja såklart. Men de ändras helt så fort de får reda på min diagnos fast de gillade mig innan. Och det känns så jäkla sugigt bara. Visst, man kan argumentera för att de isåfall inte är värt det eller "värda mig ändå" som folk säger till mig när jag ventilerar men... Faktum kvarstår att neurotyper inte går igenom samma sak. De har inte samma svårigheter att hitta någon som de kan spendera sin tid med. Jag är så trött på singellivet... Och så har jag aldrig känt förut.

Att jag dessutom är bi gör ju inte det hela lättare heller. Tvärtemot vad många tror finns det faktiskt färre att välja på om man är bi, för folk glömmer bort oss hela tiden. Jag önskar jag var hetero och neurotyp ibland.

Just nu är jag i en liten upp-och-ner-period. Jag är både glad och ledsen. Har tappat lite att gå tillbaka till mina mål, och just nu är jag förvirrad även fast jag vet vad jag vill.

Jag har dock skrivit en del och kollat över mina mål för att se så allt är uppdaterat och aktuellt.

Trix

Publicerad 22:52

Andra inlägg

In English

For my English website, please head over to: trixjoyce.co

Tricia, 30 år. Hon/henne/hennes. Queer kvinna. Multi-konstnär.

En blogg om mitt liv som autistisk och som höjer medvetenheten om trauma, dissociativ identitetstörning och psykisk hälsa och ohälsa.

Jag gillar även filosofi, teologi, psykologi, neurovetenskap, musikteori samt är en frilansande konstnär och skribent.

Jag är även på Youtube, samt även släppt musik och böcker under mitt internetnamn Trix Joyce. Dock är dessa på Engelska.

Kommer snart
Kommer snart
Kommer snart